Bankerna är oförskämda institutioner. De flesta av oss sköter våra bankaffärer – in och utbetalningar med mera hemma vid sin ägandes dator.
De stackare (många äldre) som aldrig hunnit in, i den för dem, obegripliga datoriserade världen behöver nära och kära eller datorkunniga vänner som hjälper dem med bankaffärerna.
Många banker tar inte emot pengar. Och hur ska man kunna förklara för småbarn (som uppmanats spara) att banken inte växlar in deras sparade guldslantar.
Mitt barnbarn sparade tior i en stor Pet-flaska, som när den var fylld (nära sjutusen) skulle tömmas.
Men var och inte till vilket pris som helst.
Oh, nej! En av bankerna tackade nej, med hänvisning till annan bank. Där vi visserligen fick sätta in summan på nystartat konto, men inte ta ut en slant. Den unge spararen ville köpa en grej.
Vi hänvisades till annan bank, som i sin tur hänvisade till växlingsautomat på riksbankskontor. Där ”stal” växlingsautomaten fyra procent för den ”arbetstyngda” växlingstjänsten.
Mormor förklarade och förklarade, men hur ska en sjuåring som nyss lärt sig plussa fem och fem förstå procentsatser?
Arg och besviken kvitterade vi ut resultatet av sparandet i flaskan, ett sparande som kostade flera hundralappar, pengar som kunde räckt till en skidhjälm och varma handskar.
Hemmavid och arg som ett bi kollade jag mina privata sparanden, passade på att ringa min bankman för att lyssna om den utlovade räntan låg kvar på mitt privatkonto.
Oh, nej! Räntelöftet var förändrat – mycket till det sämre.
Här brast det i dialogeen mellan mig och min banmkman. Han ursäktade, sa sig vara ledsen…Men till vilken nytta?
Banken förvaltar våra kapital, för hus, lån, löner, sparande m-m. Men när vi ber om en tjänst står vi med mössan i hand.
I samma veva ondgjorde jag mig över ett f d bedrövligt pensionssparande, numera skrotat av spararen.
Med facit i hand hade det varit mer lönsamt att spara 600 spänn i månaden på ett vanligt” sparkonto med bra ränta.
När pensionssparandet avslutades ”roffade” banken till sig åtskilliga tusenlappar för att de ”fått låna” – förvalta mitt lilla kapital.
Bankernas”tjuv och ruffel” är småhandlarens öde. Och om du lyckats skrapa ihop vad du tycker ett bra kapital så ska skattemyndigheten också veta vad du gör med dina egna pengar.
Madrassen är kanske inte så dum som sparbössa?