Sitter just nu utan tv. Men på något sätt saknar jag inte ”dummburken”. Radion står på från tidig morgon till sen kväll-
Och informationsutbudet är faktiskt enormt bra.
PI servar oss nyheter, kultur, senaste nytt från världen alla hörn. Och ingen lyssnare behöver stirra sig blind för att ta in senaste nytt.
Radion är en utmärkt informationskanal. OM jag händelsevis vill lyssna på klassisk musik är det bara att ratta om till den kanal som presenterar klassisk skön musik, av de stora mästarna.
Skvalmusik ger inte så mycket, men någon gång kan det gå an, en liten stund.
Uppvuxen med endast radioutbud kommer jag ihåg att det skulle vara tyst i köket när TT serverade dagens nyheter.
Min pappa var så kallad ”radiot”. Radion stod på hela dagarna.
Vi hade ju inget annat. På fredagkvällarna rattade vi ungar in Kalle Blomqvists spånnande äventyr och lördagmorgnar Farbrors Sven med Barnens Brevlåda.
På lördagskvällarna dukades köksbordet med en god bakelse, kaffe för stora och saft för de små, sen lyssnades det intensivt till Lennart Hylands Karusellen…tio för de stora och fem för de små—-det var fart i radion.
På lördagsmorgnarna sjöng Sigge Fürst i Frukostklubben: God Morron, god morron, hör fåglar sjunga glatt godmorron…
Till och med det lockade små öron att lyssna.
Igår knappade vårt sexåriga barnbarn in BolliBompa på sina föräldrars I-pad. Hon förstår inte riktigt att hennes mormor
och morfar inte hade TV eller Ipod eller mobiltelefon.
Mormor har faktiskt lärt sig fyra datorprogram under sin arbetstid. Så helt ute är man inte, men när det gäller tv är både mormor och morfar innerligt trött på alla dessa skval-tävlingar som tv sänder på bästa tid. Och betala ska vi för eländet.
Ett av många utsökta program på dumburken är ändå Korrespondenterna, Uppdrag Granskning, Kalla Fakta och några andra samhällsorienterade program.