Ett litet barn glömdes i bilen – och dog – förmodligen av värme eller luft som inte fanns.
Pappan som skulle lämna sitt barn på dagis körde istället till jobbet.
Där någonstans parkerade han sin bil. .Slog igen bildörren, låste och gick till jobbet.’
Först på eftermiddagen började han fundera över morgonens hantering av barnet. Hade han inte lämnat på dagis?
Pappan skyndade sig till bilen och fann sitt lilla barn nästan livlöst.
Ambulans tillkallades, barnet fördes i ilfart till sjukhus men det lilla livet gick inte att rädda.
Vad och vilka mekanismer slår till när en förälder glömmer sitt barn?
Sov barnet i bilens baksäte? Var pappan så överstressad att han inte fungerade?
Tittade han inte in i bilen innan han lämnade den?
Hörde han inte något andetag, eller något gny från sitt barn?
Händelsen är helt obegriplig, makaber och ofattbar
Hur mår en förälder efter ett dylikt trauma? Det är många frågor som dyker upp i Murvelinas huvud.
Mobiltjattret på gator, torg, i lekparker, butiker med mera är också irriterande, speciellt när föräldrar har småbarn i sin närhet. Allt händer så snabbt. Häromsistens rev en liten knatte ner en pyramid med konservburkar i en butik. Föräldern stod på andra sidan butiksmontern – och pratade i sin mobil. Knatten klarade sig undan raset med blotta förskräckelsen. Föräldern fortsatte att prata i mobilen, som om inget hänt.
Kan det vara så att pappan med barnet i bilen pratade i sin mobil – och glömde att han skulle lämna på dagis?
Hur kan man någonsin förlåta sig själv efter ett dylikt drama?